Ridlektion

Idag var det för tredj gången dags för mig att bestiga Nobelys rygg. Jag är alldeles för dålig för att rida henne. Ibland går det bra men det slutar bara med att hon 30 sekunder senare slår med huvudet eller börjar galoppera. Och inte får man någon hjälp från den betalade personen i mitten av ridhuset heller....

Jag är helt enkelt för dålig och när jag ser Jennie rida henne efter mig så typ kände jag mig som ett hopplöst fall :p 

Det blir som prestationsångest när jag måste måste rida henne bra för att få rida henne igen. Dessutom fotade Ida. Jag visar kanske nån bild sen, när jag känner mig lite lyckligare. Stora problem man har.

Moder och fader kom hem idag. Kul, inte. Det var så skönt utan dem, jag tror jag ska flytta hemifrån nu. Bara Bodil och jag...